Här fortsätter Gäddis ”moderna” historia som kanske fortfarande lever i mångåriga medlemmars minne.
Efter att många gånger ha stått som arrangör hade SSG planerat att ordna även 1968 års Saltsjöregatta. Saltsjöns Seglarförbund ville emellertid flytta regattan till annan tid än den traditionella helgen före midsommar. SSG ville behålla traditionen och protesterade men fick avslag. Sällskapet avsade sig då uppdraget som arrangör och utträdde våren 1968 ur förbundet.
Det minskade intresset för kappsegling under 1960-talet berodde till stor del på att båtarna blev större och mer havsgående och alltså ej så lämpade för bankappsegling inomskärs. I 1966 års segling Boo fyr – Lilla Skratten tävlade därför för första gången långfärds- och familjebåtar i en egen klass. Att båtägandet förändrades mot större farkoster kunde också märkas på att båtantalet minskade då bredare båtar krävde plats både vid bryggorna och vid uppläggningen.
Enskilda medlemmar gjorde sig också bemärkta utanför skärgårdens tävlingsbanor. En verklig bedrift genomförde under 1968 den kände långfärdsseglaren och medlemmen Åke Mattsson som med sin Fidra Goodwin deltog i tävlingen för ensamseglare över Atlanten och vid årsmötet tilldelades sällskapets guldplakett för denna prestation.
Årets stora begivenhet 1971 var förstås Jubileumsregattan som markerade sällskapets 60-åriga tillvaro. Den gick av stapeln den 19-20 juni och ett 70-tal båtar hade hörsammat inbjudan, varav ett stort antal jollar. Sällskapets funktionärer hade ansträngt sig till det yttersta och tävlingen blev välorganiserad och gynnad av strålande väder och vind. Seglingen var öppen för centerbordsbåtar, entyps kölbåtar och NL. Sju startfält ställdes upp, med 14 stycken Folkbåtar som största klass. Ett återupplivat inslag i sällskapets tävlande var Paketseglingen som förekommit då och då sedan 1930-talet. Tävlingen skedde med ”Le Mans-start”, alltså springande från klubbhuset och banan gick runt Fjäderholmarna och åter. I denna tävling ingick också trekamp och efterföljande festligheter.
Förutom i alla de av SSG arrangerade seglingarna deltog sällskapets medlemmar också i andra klubbars kappseglingar, som t.ex. Lidingö runt, Sandhamnsregattan och Gotland Runt ofta med hedrande resultat. Ända till Göteborg och seglingarna om Esperanza-pokalen tog sig medlemmar några gånger. Sällskapet bidrog också till tävlande genom att klubbholmen Lilla Skratten med sitt fördelaktiga läge lånades ut till andra klubbar som kappseglingsarena.
Vid hamnen i Gäddviken kunde ett nytt klubbhus invigas i september 1973. En före detta segeltork revs och gav plats för ett förrådshus från Hässelby. Genom isolering och uppvärmning skapades bättre förutsättningar för arbete på varvet vintertid, något som varit varmt efterlängtat. Att man strax dessförinnan fått färskvatten framdraget till hamnområdet underlättade förstås livet i hamnen.
År 1981 passerades gränsen 100 båtar och antalet medlemmar var då 238. Antalet träbåtar var länge större än plastbåtarna. Vid upptagningen 1982 då 56 båtar sliptogs var fördelningen 32 trä och 24 plast. Fyra år senare vägde det jämnt men på senare år har antalet träbåtar återigen övervägt, mycket beroende på den stora eskader M 22:or som nu har sin hemmahamn i SSG. Några av SSG:s M 22-seglare har de senaste åren seglat hem SM-guldet i klassen. Aktiviteten i klassen bidrog till att M 22-klubben 2007 fick ta emot Stockholms Seglarförbunds hedersomnämnande för sitt långvariga och lyckade arbete med att behålla SM-status för den enda rena träbåtsklassen. Det är en av de få klubbar där närmare 20% av båtbeståndet kappseglar regelbundet.
Vid 75-årsjubiléet 1986 anordnades en jubileums- regatta men därefter dalade tävlingsintresset betänkligt. Efter att under många år varit ett stående inslag i SSG:s arrangemang fick man 1987 ställa in Gäddisregattan på grund av för få anmälningar, något som upprepades även följande år. Den interna Pokalseglingen som under decennier varit en självklar punkt i kappseglingsprogrammet lockade inte heller längre utan fick några år senare utgå. Paketseglingen som återupplivats på 1970-talet seglades sista gången 1988. Till slut var det egentligen bara den traditionella distanskappseglingen Boo fyr – Lilla Skratten som hölls vid liv.
För att rycka upp det låga intresset för kappseglandet bildade några engagerade medlemmar hösten 1996 en kappseglingskommitté. Med energi och nya kunskaper från regel- och arrangörskurser satte man igång och 1997 återupplivades den gamla Pokalseglingen med gott resultat. Eldprovet kom i augusti 2001 då den stora Gäddisregattan sjösattes med anledning av sällskapets 90-årsjubileum. Den väl genomförda tävlingen samlade 55 båtar i fem klasser till ban- och distanssegling. De senaste årens Gäddisregattor har varit välbesökta, 2008 sattes nytt rekord med 45 startande båtar. Regattan 2005 omfattade M 22-pokalen, M 30-pokalen, Stockholm IF-cup, Ladycupen, Smaragdserie Ost, QSS och Kanotseglarcupen. Gäddkräftan 2003 blev en ny inbjudningssegling för M22:or.
Sällskapet hade tidigare inte haft någon egentlig ungdomsverksamhet men i mitten av 90-talet tyckte några medlemmar att det var dags. Veckan efter midsommar 1995 kunde det första seglarlägret gå av stapeln på Lilla Skratten. Här får ett 30-tal barn i blandade åldrar under en veckas lägerliv lära sig segling, navigation och annan nyttig båtkunskap. De kan också kvalificera sig för Svenska Seglarförbundets brons-, silver- och guldmärken. Seglarlägret blev snart en självklar del av sällskapets verksamhet och har hållits varje år sedan starten. Det har kontinuerligt utvecklats med nya inslag anpassade för olika åldrar och några tidigare deltagare ha återkommit som utbildade ungdomsledare. Kamratskap och klubbkänsla är viktiga ingredienser i lägerveckan. Förhoppningsvis lär sig deltagarna inte bara att segla utan återkommer kanske också som vuxna medlemmar i SSG.
Det återupptagna kappseglandet, ungdomsverksamheten och ett antal tillkomna yngre medlemmar bidrog till att den vikande trenden i sällskapet vände i slutet av 90-talet. Tjejverksamheten kom 1997 i gång på allvar med social samvaro, gemensamma seglingar och andra aktiviteter. Seniorträffarna gav tillfällen till möten för sällskapets mångåriga medlemmar. Medlemsbladet Gäddviket som började utkomma 1999 har blivit ett forum för kontakt och information liksom hemsidan. Dessutom har hamn och byggnader i Gäddviken och på klubbholmen rustats upp för att bättre passa verksamheten.
SSG är ett sällskap med dokumenterat historiska framgångar inom kappseglingssporten, både individuellt och som arrangör. Ett bevis på sin framgång fick sällskapet 2002 då det utsågs till Årets arrangör av Stockholms Seglarförbund. Motiveringen löd:
SSG har under året visat att det finns en tillväxt inom seglingsidrotten i Stockholm. SSG har efter trettio år kommit tillbaka som arrangör av kappseglingar och arrangerade den 24-25 augusti Gäddisregattan som samlade cirka 50 kölbåtar.
Segel Sällskapet Gäddviken har från begynnelsens Seglar-Gäng med sina enkla farkoster vid rangliga bryggor utvecklats till ett sällskap med en mångsidig och livaktig verksamhet. För en fortfarande relativt liten klubb som varit tvungen att lita till medlemmarnas handkraft, då ingen bilväg finns till hamnen och många tekniska hjälpmedel alltså inte är tillgängliga, har ”Gäddis-andan” varit en avgörande faktor för sällskapets fortlevnad. Den tid är faktiskt inte så avlägsen då båtarna drogs i oljade rännor med stöttning av många händer. När vi nu närmar oss 100-årsstrecket är alltså förutsättningarna goda för att ”Gäddis” lugnt kan segla vidare mot framtiden och nya rundningsmärken.
Arkivarien
