Gäddishistoria del 3

I år firar Lilla Skratten 75 år som klubbholme. Annars handlar det mest om kappsegling i detta avsnitt av sällskapets historia.

Som inofficiell klubbholme hade medlemmarna sedan många år besökt den lilla Notholmen, även kallad Majas holme, nära Getfoten. Efter en kontrovers med markägaren 1924 betalade sällskapet 50 kr för att rätten att vistas där under säsongen. Sommaren 1926 beslöt sällskapet att hyra Majas holme där man höll till fram till 1929. Detta år flyttade man till Kalvholmen innanför Vaxholm där man stannade till 1932. En ”egen” holme fick man 1935 då man genom tillmötesgående från kommendanten på Vaxholms fästning kunde teckna arrendekontrakt på Lilla Skratten nordost om Vaxholm som sedan dess varit sällskapets klubbholme. Pokalseglingen den 15 augusti 1937 blev premiären för Lilla Skratten som kappseglingsbas. Detta år byggdes en startpaviljong, ensstänger sattes upp och banor lades ut över Trälhavet och Saxarfjärdarna. En dansbana byggdes 1938 men själva klubbhuset kunde invigas först midsommaren 1948 då medlemmarna genom överskott på fester och lottförsäljning lyckats skrapa ihop en tillräcklig summa till Klubbhusfonden.

Eftersom många gäddvikare tröttnat på kryssandet i hemmavattnen kring Fjäderholmarna och på Askrikefjärden fick kappseglandet ett uppsving då Lilla Skratten nu blev det nya målet. Kappseglingssäsongen 1938 omfattade en öppen kappsegling i juli, pokalseglingen i augusti, en nattlig distanssegling som ställdes in samt paketseglingen i september. Under krigsåren inskränktes seglandet och tävlandet något beroende på militärtjänst, svårigheter att få nödvändiga tillstånd och avlysta skärgårdsområden.

Femtonpokalen som en gång i tiden skänkts av Oscar II som seglingspris blev 1942 uppsatt som vandringspris för 15 kvm skärgårdskryssare enligt 1925 års regel. Motivet var att uppmuntra segling med mindre, billigare båtar i klubbar där medlemmarna inte var så kapitalstarka. Trettior och tjugotvåor hade ju sina pokaler att segla om och då borde också femtonklassen ha sin, ansåg förespråkarna. ”Meningen med uppställandet av den vackra pokalen, vilken är skänkt av direktör Ahlqvist, är att densamma skall bliva en pendang till Skärgårdskryssarpokalen och därigenom popularisera 15 kvm. klassen, som utgöres av snabba, beboeliga båtar.” Söndagen den 30 augusti 1943 anordnade sällskapet en regatta vid Lilla Skratten där det första gången seglades om Femtonpokalen. Fyra båtar var anmälda, tre startade och vann gjorde ”Red Wing” från Stockholms Segel Klubb. Så småningom erövrades pokalen för gott av Norrköpings Segelsällskap.

År 1944 hade sällskapet för första gången en lottbåt, en Neptunkryssare, byggd på Erikssons Båtbyggeri i Strängnäs. Den stod uppställd på Medborgarplatsen och lotterna sålde hyggligt vilket gav klubbkassan ett välkommet tillskott. För att uppmärksamma denna händelse skänkte segelmakare G. Wiman en silverpokal som vandringspris för Neptunkryssarklassen. Detta kanske höjde intresset för båttypen för de följande åren hade sällskapet ett antal aktiva Neppar-seglare på kappseglingsbanorna.

Ett antal motorbåtar hade som nämnts sedan många år ingått i sällskapets flotta Ransoneringen av bensin under kriget medförde dock att många ägare tröttnade men några motorbåtar höll sig kvar ända fram till 1956 då den sista försvann. Sällskapets eskader bestod då av 57 segelbåtar och 3 segelkanoter. Sedan dess har SSG varit ett renodlat segelsällskap.

Den 1 juli 1950 seglades för första gången sällskapets interna distanskappsegling Boo fyr – Lilla Skratten runt Värmdölandet, ca 35 nm, en tävling som sedan dess varit ett stående inslag i programmet. Även under de år då kappseglingsintresset var i det närmaste obefintligt lyckades man dock genomföra detta evenemang.

Den nyuppställda Gäddvikspokalen introducerades 1951. Den var en tävling för lag om tre Neptunkryssare tillhörande i Svenska Seglarförbundet inregistrerat segelsällskap. Den 29 juli gick starten på Trälhavet med lag från SSG, ÅSS, Uppsala SS och Södertälje SS. Startavgiften var 2 kronor. SSG kom tyvärr sist. Efter några år tog Norrtälje Segelsällskap slutligen hem priset.

Förutom de större regattorna återkom varje år de traditionella seglingarna. 1950-1951 t.ex. seglades distanskappseglingen Gäddviken-Lilla Skratten, senare på sommaren distansen Boo fyr – Lilla Skratten och i augusti Pokalseglingen. Dessutom en triangelkappsegling om 1948 års styrelses vandringspris och Nordisk Yachtassurans vandringspris i oktober 1951. Annars beklagade man i verksamhetsberättelsen det vikande intresset för kappsegling och engagemang i seglingskommittén och flera interna tävlingar fick inställas. En särskilt minnesvärd segling dessa år var Saltsjöns Seglarförbunds eskadersegling till olympiaden i Helsingfors sommaren 1952. Från Gäddviken deltog 14 båtar i den 69 fartyg stora eskadern till Ekenäs och Helsingfors.

1957 firade Saltsjöns Seglarförbund 25-årsjubileum. Med flera välarrangerade Saltsjöregattor bakom sig föll det på SSG:s lott att arrangera detta års Saltsjöregatta den 15-16 juni. Det var en krävande uppgift. Dagen före seglingarna skedde utbogsering av båtar från tre olika hamnar. Sammanlagt ett 100-tal flaggställsprydda båtar fyllde stränderna runt Lilla Skratten. Sällskapets funktionärer hade ett ansträngande arbete men det enda som fattades var vinden. Mot slutet av söndagens seglingar kom äntligen vind och flera Gäddis-båtar placerade sig väl. Regattasupén hölls sedan i stor stil på Vaxholms hotell. Till tävlingarna hade SSG ställt upp två nya vandringspriser, ett för M 30:ornas distanssegling och ett för NL-klassens triangelkappsegling. Säsongen 1957 var för övrigt ovanligt lyckosam för SSG:s båtar med bl.a. 1:a priser i Lidingö Runt samt i Brunnsvikens, Vegas och Vikingarnas kappseglingar.

Förutom allt kappseglande förekom också ren nöjessegling. Midsommaren 1962 ordnades en eskadersegling till Biskopsö med midsommarfirande. Detta upprepades året efter med utökade festligheter med stång och helstekt gris. De följande åren blev istället Ingmarsö målet för sällskapets midsommarseglingar men idag sker midsommarfirandet på klubbholmen.

Den öppna kappseglingen Gäddis-regattan hade premiär 17-18 augusti 1963. Då seglades först en distanskappsegling i hård vind med deltagare i klasserna stora och lilla NL, M 22, M 30, folkbåtar och C-kanoter. Dagen efter hölls en triangelkappsegling på Trälhavet då också OK- och Moth-jollar deltog. Antalet tävlande klasser växte efterhand och i Gäddisregattan 1977 tävlades i Scandicap, Sk 30, 5,5, Safir, Shark, Nordisk 5,5, Drake, Int. 5:a, H-båt, Topaz, 806, Vigg och Ohlsson 22. Gäddis-regattan blev en populär tävling som kom att hållas nästa varje år fram till mitten av 1980-talet. 1978 blev den en av åtta deltävlingar i Stockholmsserien.

Kappseglingsintresset var vid den här tiden uppenbarligen stort och SSG:s funktionärer var duktiga organisatörer. Den 13-14 juni 1964 arrangerade man Saltsjöregattan i strålande väder och frisk vind. Ca 150 båtar, från Oxelösund i söder till Norrtälje i norr gick över startlinjen. Även åskådarantalet var det största i sällskapets historia och enligt verksamhetsberättelsen rådde trängsel på stränderna.

En glädjande ökning av antalet ungdomar och juniormedlemmar med åtföljande aktiviteter kunde också noteras vid den här tiden. Intresse från Nacka kommun för idrottsverksamheten inom sällskapet kunde också förmärkas. Några bidrag fick man dock inte och SSG hamnade mellan två läger, Nacka ansåg att det var en Stockholmsklubb medan Stockholm ansåg att det var i Nacka seglarna hörde hemma. Oro för framtiden fanns också då man var osäker på Nacka kommuns framtida planer för stränderna kring Svindersvik och vad dessa skulle kunna innebära för sällskapet och dess grannklubbar.

Arkivarien

SvenskaSjo_banner928x240