Gäddiseskadern 2017

Eskaderliv med extra allt

Klockan tio minuter efter tio, söndagen den 16 juli lämnade Axel och jag hemmahamnen med Ninni för att leda Årets Gäddiseskader med extrainbjudna gäster. Lördagen hade vi ägnat åt planering och inköp så vi skulle kunna klara en vecka i skärgården utan att förråden skulle ta helt slut. En bit ut på Värtan satte vi seglen då allt var undanstuvat. Askrikefjärden avverkades liksom Halvkakssundet utan några problem och när vi kom in i Skurusundet fick stötta med motorn hela vägen ut genom Baggenstäket. Fin segling över Baggensfjärden och genom Erstaviken ner till Härsö där vi anlöpte strax före kl 15. Göran med Charlotta ringde redan när vi var på ingående och dirigerade oss nästan längst in i viken där det var lugnast. Redan på fredagen hade delar av eskadern samlats, Maggan med Sofia, Inger med Vindhäxan och Christian från Viggan med Le Mona välkomnade oss. Under kvällen anlände också Vindöga med Janne och Björne ombord. Vi kokade en god fiskgryta på kvällen och efter det besteg vi skärgårdens högsta berg, Domkyrkan på Härsö och njöt av den strålande utsikten innan vi återvände till jakterna för lite kvällssnack.

Måndag morgon hade vi eskaderråd för att bestämma dagens etappmål. Då väderrapporten utlovade Sydvästliga vindar mellan sex och tio meter valde vi Skärvassaviken på Nämdö som första natthamn. Klockan elva slog båten i bryggan av den hårda vinden så vi la ut i all hast och rullade ut focken strax därefter. Två timmars segling med bara focken var dagens prestation och då var vi faktiskt uppe i 7,2 knop som mest. Vid inloppet till Skärvassa mötte vi SK150 Beatrice Aurore med revad stor och fock på väg ut över Nämdöfjärden och under kvällen ansluter tre SSKF-jakter till eskadern, Hasse med SK30 Deidre, Lasse med Lyst och Janne p SK30 Pani. Vi åt en pastasallad med tonfisk, vitlök och majonnäs som kvällsmat som sköljdes ner med lite vin. Även denna kväll samlades vi i sittbrunnarna och ljög ihop historier för varandra.

Tisdagens segling beslutades till Vildgrytan på Vindalsö och nu var vindarna lite måttligare så stor och fock åkte upp strax efter halv elva på förmiddagen och kursen sattes åt NNO. Vi på Ninni seglade via Runmarös ostsida och ut på Gråskärsfjärden där min fars stoft ströddes för 13 år sedan så jag gör alltid en runda runt den platsen varje år och skålar med honom och det gjordes nu också. Därefter gled vi in mot Vindalsö där vi anlöpte vid halvett-tiden. Solen sken och det var en härlig eftermiddag. Vindöga bytte delar av besättningen i Stavsnäs och Le Mona gjorde en avstickare till Sandhamn för proviantering. Jag och Axel besökte mitt gamla landställe på ön och träffade nuvarande ägarna som erbjöd oss att låna bastun vilket vi gjorde åtta man starkt under kvällen då även Conny anslutit till eskadern med SK30 Signe.

På onsdagen blev det då dags för eskaderns höjdpunkt, sillunchen, men vi måste ju segla en liten bit också så efter en del parlamenterande valdes Tjyvklåvan på östra Harö-Storö. Även denna dag blev seglingen omkring två timmar trots en liten kryss i de smala sunden mellan Ramsmoraön och Brändö. Potäter och ägg kokades, snapsar och öl kyldes så att vi framemot eftermiddagen kunde avnjuta årets sillunch uppe på berget med en god utsikt över vår hamn, faktiskt inga andra båtar än en stackars motorbåt som inte vågade lägga till nära oss. Le Mona avseglade hemåt efter lunchen men ersattes snart av Siv och Torkel med barnbarn som galant lade till med sin Mamba Galant. Hasses kompis Gurkan anslöt under dagen så besättningen fördubblades på Deidre. Kvällen blev lugn då de flesta njöt av stillheten i skärgården och vilade efter den sena lunchen.

På torsdagen började eskadern splittras men tre tappra skärgårdskryssare fortsatte till Finnhamn för kvällsbesök på krogen. Vi valde den djupa viken mellan Stora och Lilla Jolpan som natthamn. Efter krogrundan avslutades kvällen i Ninnis Sittbrunn.

Fredagen beslutade vi att segla till Lilla Skratten och avsluta eskadern med en bastu. Väl där valde Lyst att fortsätta hemåt men Charlotta gjorde comeback och anslöt för en sista natt med gänget!

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att vi hade väldigt trevligt och som mest var vi tio båtar med i eskadern, de flesta ensamseglare. Ninnis tripplogg stod på 157 Nm när vi började på Härsö och 207 när vi avslutade på Lilla Skratten så mer än 50 sjömil blev det inte på fem dagar men mysigt var det!

Vid pennan
Tor Hedvall

image_printSkrivut

Om Bosse

Belåten ägare av en Laurinkoster
Det här inlägget postades i Eskadersegling. Bokmärk permalänken.